konstgrafisk teknik där linjer ristas in i en kopparplåt med hjälp av nål, precis som vid etsning

Metoden, som kallas torr i motsats till den våta etsningen, bygger på att nålen plöjer upp vallar, den s.k. graden, på linjens sidor. När plåten färgas in stannar trycksvärtan dels i den graverade linjen, dels bakom graden. På avtrycket får linjerna då en luddig sammetsmjuk karaktär som är typisk för tekniken.

Torrnålsgravyrens karaktär är just den att den (till skillnad från kopparsticket och etsningen) ger en varmare, mjukare ton. Torrnålslinjen ritas i plåten med en spetsig nål, som åstadkommer ett spår omgivet av små ”plogvallar”. När plåten infärgas vid tryckningen kvarstannar färgen förutom i fördjupningarna även runt vallarna, vilket ger linjen en luddig svärta. Skrapar man bort dessa vallar ( grader) blir linjen tunn, ren och distinkt.

Om man tar i kraftigt med en stålnål blir linjen mycket bred och dramatisk, med en diamantspets kan man å andra sidan åstadkomma spindelvävstunna spår i metallen. Torrnålsgravyren ger alltså utrymme för vitt skilda konstnärstemperament. Gemensamt är dock att metoden är direkt och ställer stora krav på precision och säkerhet i tecknandet.

De första torrnålarna gjordes av anonyma mästare på 1400-talet. Dürer är den första kända torrnålsgrafikern. Tekniken har sedan använts av många konstnärer genom århundradena, ofta i kombination med andra djuptrycksmetoder.

etsning, kopparstick