Djuptrycksmetod inom grafiken. I en kopparplåt utarbetar konstnären motivet med hjälp av en gravstickel. Därefter fylls fördjupningarna med trycksvärta, som överförs till ett mjukt, sugkraftigt papper under starkt tryck. I den slutliga bilden, avtrycket eller kopparsticket, framstår strecken i tydlig relief, och plåtens kanter lämnar en nedpressad s.k. plåtrand i papperet. Kopparsticket har vuxit fram ur guldsmedernas metod att ta avtryck av sina i metallen graverade ornament. Det äldsta daterade kopparsticket bär årtalet 1446, och tekniken hade redan på 1500-talet utvecklats till stort mästerskap hos bl.a. Dürer.

Konstnären styr den skarpslipade stickeln med stor precision i kopparen eller det hårda ändträet. Långsamt och metodiskt läggs linje till linje. När linjen böjer av vrider gravören plåten eller plattan, stickeln fortsätter sin obevekliga kurs. Framför stickelspetsen, dit konstnären måste koncentrera hela sin uppmärksamhet, kröker sig spåret av koppar eller trä. Gravyren kräver mycket av sina utövare. Det är därför som de grafiker som fördjupar sig i stickelarbetet ofta blir specialister. Närheten till materialet och exaktheten i utföranden kan knappas uppnås bättre än med stickeln.

trägravyr