Ikon för Rikstermbanken

vind

svensk term (rek.): vind
definition:

utrymme i byggnad begränsat mot det fria huvudsakligen av yttertak och begränsat nedåt av det översta bjälklaget

anmärkning:

Vind räknas som våning (vindsvåning) om bostadsrum eller arbetslokal kan inredas där och om skärningen mellan fasadplanet och ett plan som med 45° lutning inåt byggnaden berör byggnadens tak är belägen mer än 0,7 meter högre än nivån för vindsbjälklagets översida; se 9 § PBF.

Vid tillämpning av PBLs krav på att bostäder skall vara tillgängliga med hiss eller annan lyftanordning i bostadshus skall en vind där det finns en bostad eller ur funktionell synvinkel huvuddelen av en bostad räknas som en våning. Se PBL 3:7.

Vind kan vara ett utrymme som enbart används som förråd eller som saknar direktförbindelse med husets övriga utrymmen annat än genom lucka.

se även:
engelska termer: attic
garret
loft
tyska termer: Dachboden (m) 
Dachgeschoss (n) 
Speicher (m) 
franska termer: comble (m) 
grenier (m) 
 
källa: Terminologicentrum TNC: Plan- och byggtermer | 1994