Ikon för Rikstermbanken

undervåning

svensk term (rek.): undervåning
definition:

våning som är belägen till en mindre del under omgivande markyta

anmärkning:

Enligt BOFS 1988:3 skulle undervåning ha dagsljusbelysning och omgivande mark skulle ligga minst 1,5 m under golvet i våningen ovanför.

I SS 02 10 52, Area och volym för husbyggnader [upphävd], används uttrycket våning delvis ovan mark för samma begrepp.

se även:
engelsk term: semi-basement
tysk term: Souterrainwohnung (f) 
fransk term: sous-sol partiel (m) 
 
källa: Terminologicentrum TNC: Plan- och byggtermer | 1994