Ikon för Rikstermbanken

nybyggnad

svensk term (rek.): nybyggnad
definition:

uppförande av helt ny byggnad (Källa: TNC 58) 

anmärkning:

Enligt paragraf 75 Byggnadsstadgan (BS) hänförs till nybyggnad även

”b) till- eller påbyggnad av förut befintlig byggnad;

c) ombyggnad eller annan ändring med avseende å byggnads yttre eller inre utförande av så genomgripande beskaffenhet, att den kan anses jämförlig med ombyggnad;

d) byggnads inredande helt eller delvis till väsentligen annat ändamål än det vartill byggnaden förut varit använd

e) sådan förändring av byggnad, som medför att byggnaden kommer att strida mot fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser; samt

f) annan förändring av byggnad, vilken i befintligt skick strider mot plan eller bestämmelser som nyss sagts, såvida ej fråga är om bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter eller därtill hörande uthus.

Vad ovan i denna paragraf stadgas skall ej medföra att såsom nybyggnad anses anordnande av värmeledning eller vattenklosett eller andra hygieniska förbättringar i befintlig byggnad som, även om sådan anordning ej medgåves, måste antagas komma att kvarstå under längre tid.”

engelsk term: new construction
tysk term: Neubau (m) 
fransk term: construction nouvelle (f) 
dansk term: nybygning
norsk term: nybygg
finsk term: uudisrakennus
 
källa: Terminologicentrum TNC: Kommunalteknisk ordlista | 1976