ljus som inte hör till den avsedda strålgången i ett avbildande eller diffraktionsbaserat optiskt system

Begreppet ströljus används framförallt i samband med optiska system som har högt ställda krav på kontrast. Det gäller oftast avbildande system (linser, speglar och objektiv), men ströljus kan också leda till brist på spektral renhet i diffraktionsbaserade system (gitter, monokromatorer och spektrometrar).

I ett idealt optiskt system finns inget ströljus. Ströljus orsakas av diverse ofullkomligheter i systemet. De medför att önskat ljus sprids bort från den avsedda strålgången och att oönskat ljus sprids in i den avsedda strålgången. Ingendera effekten är önskvärd, eftersom den första orsakar intensitetsförlust och dessutom kan störa bilden och den andra enbart stör bilden genom försämrad kontrast.

Exempel på sådana ofullkomligheter är ojämnheter (repor, prickar, ytstruktur från polering) hos i systemet ingående optiska material eller ytor, och partikel- eller droppbeläggning på sådana ytor.

Ett annat exempel på ofullkomligheter är restreflexer från ytor som i praktiken aldrig är idealt antireflexbelagda, så att ljus efter dubbla restreflexer mot alla möjliga par av sådana ytor åter rör sig i riktning mot bilden. Ett liknande exempel är att, i IR-optik med kyld detektor, en enkel restreflex – från detektorn mot någon av systemets ytor och tillbaka till detektorn – kan ge upphov till så kallad ”narcissuseffekt”. Denna effekt ser vanligen ut som en mörk fläck i IR-bildens centrum. Fläcken är en spökbild av den kylda IR-detektorn och dess kalla omgivning.

För diffraktionsbaserade system, som ska separera olika våglängder med hög upplösning, är defekter i det periodiska mönstret en vanlig orsak till uppkomsten av ströljus.

Exempel på uppkomst av ströljus från mekaniska delar i det optiska systemet är inspridning av omgivningsljus mot linsfattningar, bländarkanter, innerväggar eller motljusskydd.

Optikkonstruktören kan tillgripa olika motåtgärder för att nedbringa mängden ströljus. Exempel på motåtgärder är veckning av innerväggar, målning av innerväggar med speciell, svart färg, införande av bafflar kring strålgången och lämplig utformning av bländar- eller baffelkanter.

I optikproduktionen kan ströljusnedsättande åtgärder utgöras av förbättrad bearbetning och rengöring av optiska ytor i komponenttillverkningen, förbättrad antireflexbeläggning samt användning av renrumsmiljö i instrumentmonteringen. Härtill kommer yrkesskicklighet hos verkstadsoptiker som hanterar komponenterna.

Effekterna av ströljus kan se olika ut och benämns slöja (eng. veiling glare), ljusfläck (eng. flare) eller spökbild (eng. ghost image eller ghost). I diffraktionsbaserade system används termen spöke (eng. ghost), som betyder ’spektrallinje som är förskjuten i förhållande till det kalibrerade läget på grund av felaktig periodicitet i en del av gittret’.