kvantmekanisk koppling mellan två eller flera delsystem (t.ex. olika partiklar) sådan att det sammansatta systemets tillstånd inte kan beskrivas som sammansatt av tillstånd för respektive delsystem, varför systemet måste behandlas som en enhet

Ett sammansatt system, vars tillstånd är kvantmekaniskt kopplade genom sammanflätning av sina delsystem sägs vara sammanflätat. Delsystemen, som då också sägs vara sammanflätade, kan vara elementära partiklar, t.ex. fotoner eller elektroner, eller sammansatta partiklar, t.ex. atomer, eller närmast ”makroskopiska” kvantmekaniska system, som Bose-Einstein-kondensat.

Termen sammanflätning skapades 1935 i sin tyska motsvarighet Verschränkung av den österrikiske fysikern Erwin Schrödinger. Den tyska termen verschränkt betyder: korsande respektive lagd i kors eller sammanslingrad, sammanflätad, flätad i vartannat (grundord: verbet verschränken). (’Lägga armarna i kors över bröstet’ heter på tyska ’die Arme über die Brust verschränken’.) Det engelska ordet entanglement – som i det här sammanhanget har valts som term och motsvarighet till det tyska Verschränkung – har i det engelska allmänspråket en bredare och delvis mindre adekvat innebörd. Översättning med hjälp av ett engelsk-svenskt lexikon riskerar därför att resultera i en olämplig svensk motsvarighet.

Sammanflätning är en nödvändig och naturlig följd av den kvantmekaniska formalismen och förklaras här något populärt och oprecist för det enklaste fallet med två sammanflätade partiklar. Sammanflätning innebär då koppling mellan två kvantmekaniska partiklar, exempelvis fotoner, sådan att när man gör en mätning på den ena partikeln och observerar ett visst resultat, så kollapsar den gemensamma vågfunktionen för det sammansatta systemet till att motsvara ett bestämt tillstånd för den andra partikeln. Detta gäller även om partiklarna befinner sig långt ifrån varandra.