mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål

Marken anses lämplig om den kan producera i genomsnitt minst 1 kubikmeter (m³) per hektar och år vid 100 års växttid (minst bonitet VIII enligt Jonson eller H100 högre än cirka 10 meter). Till skogsmark räknas extensivt utnyttjad betesmark och mark inom vilthägn som inte är jordbruksmark. Som skogsmark räknas också nedlagd jord‐bruks‐mark och annan outnyttjad mark som är lämplig för skogsproduktion, om inte skogsbruk är en klart olämplig markanvändning (exempelvis fornminnesområden). Jordbruksmark som inte brukats under de tre senaste åren anses som nedlagd och räknas till skogsmark. Så länge marken hävdas genom slåtter, oavsett om gräset tas tillvara eller ej, klassas dock marken som åker. Plantskolor och fröplantager klassificeras som bebyggd mark. Pyntegröntodlingar och klara fall av julgransodlingar på tidigare åkermark klassas som åker liksom energiskogsodlingar.