Naturvärden bedöms med utgångspunkt från lämpliga substrat och biotoper men även med utgångspunkt från vilka biologiska arter eller artgrupper som noterats eller sedan tidigare är kända. Det finns flera egenskaper som är gemensamma för skogar med höga naturvärden. Skogarna har ofta en eller flera av följande kännetecken:

 Många gamla träd. Storvuxna gammelträd eller små, senvuxna träd.

 Stor variation i trädslag, liksom ålder och storlek av träden.

 Luckor och gläntor i skogen som släpper ned ljus.

 Döda träd och som står eller ligger, även halvdöda träd.

 Murkna och murknande träd, både stående och liggande.

 Träd med håligheter.

 Spår av brand.

 Områden där det stått skog eller träd under lång, obruten tid.

 Inslag av asp, sälg och ädellöv i skogsområden med andra trädslag.

 Skog med spår av människan, exempelvis hamlade träd eller spår av skogsbete.

 Trädbärande hagmarker med stora, gamla, träd.