En serie sammanlänkade processer som börjar med för stort tillskott av näringsämnen eller produktion av organiskt material och som leder till långtgående effekter i vattenmiljöer eller marker. Tillförsel av näringsämnen – främst kväve, fosfor och kisel – till en vattenmiljö är en naturlig och nödvändig förutsättning för livet, inte ett miljöproblem. Det blir ett problem bara när tillförseln ökar i sådan omfattning att det ekosystemets ursprungliga karaktär, egenskaper och funktioner förändras. Då använder man begreppet eutrofiering (övergödning). I strikt mening betyder eutrofiering enbart övergödning med näringsämnen. I praktiken används termen eutrofiering för att beskriva en series sammanlänkade processer som inleds med överskottstillförseln av växttillgängliga näringsämnen eller av organiskt material, vilket leder till ökade koncentrationer av näringsämnen i vattnet och som resulterar i olika fysikaliska, kemiska och biologiska förändringar i växt- och djursamhällena, förändringar i processer i och på bottensedimenten samt förändringar i tillgången på syre.