överföring av meddelande med hjälp av datorer där meddelandet kan läsas vid valfri tidpunkt och där förmedlingen sker med hjälp av adresser av typen "namn@DNS-domänadress"

Själva meddelandet kan kallas e-brev eller mejl. Som verbuttryck använder man skicka, sända (med/via) e-post, e-posta eller mejla. Stavningarna mail, e-mail, maila, e-maila avråder vi ifrån.

E-post och e-brev är de ord som används i normal sakprosa och som kan användas i alla sammanhang. Även på danska och norska rekommenderas e-post och e-brev. Det bör vara bindestreck i e-post, eftersom det är en sammansättning med en förkortning (här i form av en enda bokstav). Jämför i-land, u-land, k-märkt, p-plats.

Även de försvenskade mejl och mejla kan användas i de flesta sammanhang, i synnerhet i ledigare texter.

Ibland kan man skriva och läsa sin e-post via en webbläsare i stället för med ett e-postprogram, vilket på engelska kallas webmail. På svenska används webbpost eller webbmejl för detta begrepp.

De termer vi nämnt här bör bara användas när det handlar om den ursprungliga e-posttekniken inom internet (med adresser som t.ex. albin@foretaget.se). För andra former av överföring av meddelanden, t.ex. inom sociala medier, bör man välja andra termer (t.ex. Facebookbrev, forummeddelande osv.).