teknik där pigment (färgpulver) blandas med torr olja, t.ex. lin-, vallmo- eller nötolja

De ljusbeständiga färgerna kan läggas på så att de blir täckande och genomskinliga, pastost eller tunt utan att de flyter i varandra. Detta möjliggör fina valörer och övergångar. För att förlänga hållbarheten appliceras en fernissa, ett genomskinligt skikt, på målningen.

Tekniken var känd redan under antiken, men kom inte att införas i den europeiska konsten förrän under 1400-talet, då främst i Flandern och Italien. Målningarna utfördes till att börja med på pannåer, en typ av trätavlor, sedan på linneduk, papp eller tunna metallplattor. Under 1600-talet avlöser oljemåleriet helt och hållet det dittills dominerande temperamåleriet.

tempera