Djuptryck är kanske den mest fysiska av de grafiska teknikerna. Pressarnas kraftiga tryck ger det uppblötta papperet den karakteristiska präglingen. Matrisen som vanligtvis är en plåt bearbetas för hand med verktyg eller med syror. I den ytstruktur som uppstår kommer färgen sedan att fästa. Eftersom det handlar om att göra någons slags relief har det mycket med skulptur att göra. Numera används inte bara plåt. I collografin använder man sig av lim som blandas med sand eller karborundum, tjock färg som ger själva strukturer. Som bottenplatta används kartong, plast eller trä.

I djuptrycket utgörs de färgbärande partierna i tryckmediet av urgröpta eller på annat sätt strukturerade ytor. Dessa ytor kan ha mekaniskt eller kemiskt ursprung, därför delar man in djuptrycksmetoderna i två huvudområden – mekaniska och kemiska. Som tryckmedium används i Sverige oftast koppar, utomlands kan det vara vanligt med andra metaller som zink och järn beroende av prisläge och tillgång. Förutom metall kan man använda snart sagt alla stabila och hållbara material som går att bearbeta, plast, kartong m.m. Det man bör beakta är materialets möjligheter att klara de påfrestningar som tryckningen innebär med slitage och kemisk påverkan.

Kopparen behåller ännu den främsta platsen bland de material som är lämpade för djuptryck då den kombinerar slitstyrka med en utmärkt följsamhet vid bearbetning. Koppar har också den fördelen att den inte i så stor utsträckning korrugerar. De kvaliteter som används är halvhård till hård, oftast 1 mm tjock. Förr i tiden användes handhamrad plåt som ej uppvisar någon valsriktning som modern industriframställd plåt oftast gör – handhamrad plåt finns fortfarande i handeln men är liksom den galvaniskt framställda plåten mycket dyr.

Plåten rengöres noga med avfettande medel eller bara en utslammad lösning av krita och vatten eller sprit. I vissa fall kan valsad plåt innehålla fickor med fett som försvårar bearbetningen – man kan försöka avlägsna dessa genom att hetta upp plåten med den förut nämnda lösningen av krita penslad på ovansidan. Fettet sugs då upp och kan sedan avlägsnas med en borste. Plåtens kanter hamras sedan så att papperet inte skadas vid tryckningen, plåtkanten härdas något av hamringen och håller lättare plåten plan.

kopparstick