Ikon för Rikstermbanken

stupor

svensk term: stupor [stu:’] 
definition:

tillstånd där medvetandegraden är nedsatt

anmärkning:

Patienten reagerar med att röra sig t.ex. när någon ropar högt och patienten kan även tala, dock något osammanhängande. Tillståndet förekommer bl.a. vid hjärnskador och förgiftningar.

 
källa: Fass-verksamheten, LIF: Ordlista | 2008