stupor
svensk term: | stupor [stu:’] |
definition: |
tillstånd där medvetandegraden är nedsatt |
anmärkning: |
Patienten reagerar med att röra sig t.ex. när någon ropar högt och patienten kan även tala, dock något osammanhängande. Tillståndet förekommer bl.a. vid hjärnskador och förgiftningar. |
källa: | Fass-verksamheten, LIF: Ordlista | 2008 |