metod för partiformning som bygger på en tillämpning av dynamisk programmering

De flesta övriga partiformningsmetoder bygger på optimering av en order åt gången medan Wagner-Whitins metod söker optimering för samtliga order över hela planeringshorisonten. I praktiken används metoden nästan inte alls, dels på grund av att beräkningsmetodiken är svårförståelig och dels därför att den är beräkningskrävande. Metodens största betydelse har i stället varit att fungera som en jämförelsemall vid utvärdering av andra mer approximativa partiformningsmetoder.