vinylkloridplaster
svenska termer: | vinylkloridplaster |
PVC | |
definition: |
amorf termoplast som har ett mycket stort användningsområde |
anmärkning: |
Materialgruppen räknas som en av de största inom plastområdet. Det förekommer på marknaden med ett flertal olika inställningar ur mekanisk synvinkel: styvt PVC-U mjukgjort PVC-P gummimodifierat PVC-P sampolymerisat PVCA Det rena PVC materialet är mycket kemikalibeständigt och tål de flesta lösningsmedel med undantag för tetrahydrofuran, cyclohexanon och isoforon. Aromatiska lösningsmedel sväller PVC. PVC är dessutom svårbrännbart i rent tillstånd på grund av sin höga klorhalt på 56,8 %. Det har hög styvhet, är sprött i kyla och mjuknar i intervallet 75 till 80 ℃. Genom inblandning av mjukgörare eller gummimaterial liksom hos sampolymeriserade kvaliteter blir material allt mjukare ju mer mjukgörare som blandats in. Mjukgjorda kvaliteter kan med tiden förlora delar av sin mjukgörare genom migrering, lösning eller avdunstning (fogging). De förlorar då sina ursprungliga egenskaper och blir styvare med tiden. Däremot de sampolymeriserade typerna liksom de som är utblandade med gummimaterial håller kvar sina mekaniska egenskaper under väsentligt längre tidsrymder. PVC i olika former förekommer i snart sagt alla områden av vårt samhälle varför det är vanskligt att ange typiska produktexempel. |
källa: | SPIF, Svensk Plastindustriförening: Plastteknisk ordbok | 2007 |