uretanplaster
svenska termer: | uretanplaster |
polyuretaner | |
förklaring: |
Uretanplasterna är en mycket stor grupp material med ett mycket stort antal varianter av kvaliteter med högst varierande egenskaper. Beroende av den kemiska uppbyggnaden hos utgångsråvarorna kan polyuretaner med helt olika egenskaper framställas. Mest känt är kanske de två huvudtyperna, polyeter- och polyesteruretaner som fått sina benämningar efter vilken huvudtyp av polyol som kommit till användning. Polyoler är den ena av de två huvudkomponenterna vid framställning av polyuretaner. Den andra är isocyanater. Polyuretaner förekommer i ett stort antal former. De kan vara flexibla eller styva och hårda. Densiteten kan vara såväl hög som låg beroende av hur mycket materialet jäses upp under processen. Materialgruppen är känd för sin kemiska inerthet och används inom en mängd olika områden. Exempel är som elastiskt stoppningsmaterial i möbler, madrasser, kuddar, termisk isolering, slitdetaljer i industrin, stötfångare i bilar och som implantat i människokroppen. Polyuretaner är reaktionsprodukter som resultat av reaktioner mellan isocyanat och polyoler under samtidig inverkan av hjälpkemikalier. Vid cellulära produkter är oftast ett s.k. drivmedel närvarande som jäser upp strukturen till en cellulär slutprodukt. Materialen är i grundtillståndet gula till vita men gulnar påtagligt med tiden under inverkan av solbestrålning. Genom inblandning av additiv kan materialen göras något mer färgbeständiga. Polyuretaner kan skräddarsys för ett brett intervall av densitet, hårdhet och flexibilitet med eller utan skinnbildning. Materialen används inom ett mycket stort antal funktioner i samhället. Polyuretaner är brännbara. Under brandförloppet avges hälsovådliga förbränningsgaser. Förbränningshastighet och rökgasbildning är beroende av bl.a. materialmängden, typ av uretan, cellvolymen, lufttillgången omgivningstemperaturen och eventuella tillsatser av flamskyddsmedel. Polyuretan framställs genom en kemisk reaktion mellan isocyanat och polyol under samtidig inverkan av hjälpkemikalier. De senare är olika slag av additiv som härdare, aktivatorer och ämnen som aktivt verkar för bildande av celler. |
källa: | SPIF, Svensk Plastindustriförening: Plastteknisk ordbok | 2007 |