Benämning på metoder att öka vidhäftningen mellan en plastyta och ett lim, en tryckfärg eller annan ytbehandling. Treating används huvudsakligen för olefinplaster, dvs. eten- och propenplaster. Vanligen för plastfilmer av de två nämnda materialen. Treating genomförs vanligen genom elektriska urladdningar över löpande filmbana. Andra metoder är plasma-, flam- eller kemisk behandling. Av de nämnda metoderna är elektrisk urladdning den vanligaste, tätt följd av plasmabehandling. Flam- och kemisk treating är mindre vanliga och används främst för styckegods. Utöver detta förekommer mellanlackering med speciella lacker, primers, som ger i stort sett samma ökning av vidhäftningen för tryck eller annan ytbehandling, som de ovan beskrivna metoderna.