spänningssprickbildning
svenska termer: | spänningssprickbildning |
stress cracking | |
definition: |
sprickbildning i ett plastmaterial som orsakats av en kombination av dragspänningar och inverkan av ett yttre medium. Exempel på medier som kan orsaka spänningssprickbildning vid låga dragspänningar är diskmedel, oljor, bensin, dieselolja, fotogen och en rad olika lösningsmedel. Särskilt känsliga material är amorfa termoplaster. Även delkristallina termoplaster som exempelvis eten- och propenplaster kan i vissa lägen råka ut för spänningssprickbildning. Detta senare gäller speciellt för diskmedels inverkan på detaljer som formsprutats med höga inre spänningar. Risken för spänningssprickbildning av de olika medierna varierar starkt mellan ämnen som kommer i kontakt med plastmaterialet plastmaterialet dragspänningarnas storlek I de flesta fall har respektive materialleverantör god kännedom om de egna materialens beteende i detta avseende och bör med automatik tillfrågas så snart osäkerhet råder. Detta gäller alldeles särskilt vid användning av amorfa termoplaster. Det bör beaktas att, i synnerhet, formsprutade artiklar har varierande nivå av inre dragspänningar i godset som kan utlösas som spänningssprickbildning. Spänningsnivån är starkt beroende av under vilka betingelser detaljerna har formsprutats. Den engelska beteckningen för spänningssprickbildning (”stress cracking”) används även i Sverige. |
engelsk term: | stress cracking |
källa: | SPIF, Svensk Plastindustriförening, Olof Krugloff: Plastteknisk ordbok | 2007 |