Begreppet ”legering" är hämtad från förhållandena hos metallerna. Hos polymera material blandas polymerkedjor från två eller fler material med varandra. Skillnaden mot de s.k. äkta metalliska legeringarna ligger i att hos metallerna blandas de olika atomslagen på en atomär nivå. Därför vill man markera en skillnad genom tillägget ”polymer”. Typiska polymera legeringar är PVC blandad med ABS som ger produkter med bättre slagseghet än summan av de enskilda materialen. Andra exempel är PC som blandas med ABS liksom PPO med PS. Även blandningar mellan polymerer som inte är blandbara kan ge upphov till polymera legeringar. Detta tack vare att en tredje komponent, ofta en elast, som oftast tillförs iblandningsprocessen. Denna elast har den dubbla funktionen att dels öka slagsegheten och dels att medverka till en effektiv blandning av komponenterna. Antalet polymera legeringar är stort och gör att material med de mest skiftande egenskaper kunnat framställas. Andra vanliga benämningar är ”legering”, ”blend” och ”polyblend”.