Trots att det är få plastmaterial som används i optiska sammanhang har de ändå en stor betydelse. Orsaken kan vara de fysikaliska egenskaperna som t.ex. brytningsindex, dubbelbrytning, ytreflektion, transparens eller ljusabsorption. Likaså kan orsaken vara ytglans, ljusgenomsläpplighet eller infärgningsmöjligheter. Glasögonoptik utnyttjar den låga vikten hos PC och PMMA. Den låga reptåligheten kommer man tillrätta med speciell ytbehandling genom att förånga tunna kiselskikt på plastytorna. Samma teknik utnyttjas också i stor skala av bilindustrin som gått ifrån silikatglas till glas av PC i strålkastare och andra belysningsarmaturer. Andra exempel på användning av plaster inom optik är linser som fresnellinser och linser i signalsystem. CD skivor genomlyses i sina optiska delar av laserstrålar som avsöker de inprogrammerade spåren. Inom optoelektroniken utnyttjas PC och PBT i signalomvandlare. Av PBT tillverkas reflektorer för radarändamål.