Eftersom kedjemolekylerna i en polymer har olika längd, efter en molekylmassefördelningskurva, kan man inte ange molekylmassan som, ett för materialet ifråga, exakt värde. Man anger därför molmassan i form av medelvärden. De två vanligaste är som talmedelvärdet M_n och som viktsmedelvärde M_w. Viktsmedelvärdet är alltid större än talmedelvärdet. Ju närmare de två värdena ligger ju snävare molmassafördelning har det aktuella materialet. En snävare molekylmassafördelning ger bl.a. mindre skevning hos stora plana detaljer. Sådana kvaliteter benämns ofta med ”random”. Molekylmassan har stor inverkan på ett plastmaterials flytbarhet i smält tillstånd liksom smältans seghet. Polymerer med hög molekylmassa är mer trögflytande än de med låg. Vid strängsprutning och formblåsning och varmformning (vakuumformning) krävs att molekylmassa är högre än vid formsprutning. Material med en hög molekylmassa är i de flesta fall mer slagsega och har högre smältelasticitet än de med låg.

Ett vanligt sätt att ta rätt på flytbarheten är med hjälp av en standardiserad metod att mäta smältindex, MFI (melt flow index). Här mäter man hur många gram av smältan som trycks igenom en standardiserad dysa vid en given temperatur och tryck på 10 minuter. Smältindexvärdet blir högre ju mer lättfluten plastsmältan är.