Ikon för Rikstermbanken

stånggång

svensk term (rek): stånggång
definition:

anordning som främst användes för att länsa gruvorna från vatten

anmärkning:

Stånggångar fungerade så att kraften från ett vattenhjul överfördes till horisontellt liggande parallella trästockar som via rörliga tvärbjälkar var upphängda i stolpar som stod i spikraka rader uppe på marken från vattenhjul till gruva. Vid gruvan fanns en s.k. bugare (även kallad nigare eller doppare) där konstgångens rörelse ändrades från horisontell till vertikal och gick ner i gruvan där den med hjälp av sug- och lyftpumpar, senare även tryckpumpar, tömde gruvan på vatten. Stånggångarna kunde vara flera kilometer långa. Riktningen av stånggången kunde ändras med hjälp av så kallade vändbrott. Vid Tabergs gruvor i Nordmark finns ett vattenhjul med vändbrott bevarat och bredvid nuvarande laven i Persbergs finns ett vändbrott. Rester av en bugare finns i också i Krangruvan i Persberg.

 
källa: Filipstads Bergslag: Ordlista