Rostningen syftade till att luckra upp malmen vid hyttan så att den blev porös och lättkrossad. Det underlättade reduceringen i masugnen. Även föroreningar i järnet, såsom svavel, kunde minskas på detta sätt. Rostningen skedde först i rostgropar, men från och med mitten av 1800-talet byggdes speciella rostugnar. I rostgroparna varvades malm och ved i flera lager och sedan man tänt på rostades malmen under 2–3 dygn.