Ikon för Rikstermbanken

bessemerprocessen

svensk term (rek): bessemerprocessen
förklaring:

Framställningsmetod för stål uppfunnen av engelsmannen Henry Bessemer år 1855, förbättrad av svensken G. F. Göransson. Tackjärnet tappas i en stjälpbar ugn, konverter, och luft blåses genom smältan. Under blåsningens första period, raffineringen, bortoxideras kisel- och mangan, som övergår till slagg. Under den påföljande färskningen bortoxideras kol och fosfor. Processen bedöms på lågans och gnistregnets utseende och avbryts vid önskad kolhalt. Man skiljer mellan sur och basisk Bessemer, den senare även kallad Thomasprocessen. Den ursprungliga sura Bessemermetoden är lämpad för kiselrikt tackjärn, medan Thomasprocessen lämpar sig även för fosforhaltiga malmer. Det var tack vare den sistnämnda man kunde tillgodogöra sig de fosforrika malmerna i Kiruna, Malmberget och Grängesberg.

se även:
 
källa: Filipstads Bergslag: Ordlista