Ikon för Rikstermbanken

järn (2)

svensk term (rek.): järn (2)
definition:

benämning på järn-kol-legeringar med så hög kolhalt (i allmänhet 3,5–4,5 procent) att de inte är smidbara (t.ex. gjutjärn, segjärn, råjärn, tackjärn)

anmärkning:

I äldre tider kallade man även smidbara järn-kol-legeringar (kolhalten mindre än 2 procent) för järn. En smidbar järn-kol-legering är idag definitionsmässigt stål.

 
källa: Jernkontoret: Ordlista | 1995