järn (2)
| svensk term (rek.): | järn (2) |
| definition: |
benämning på järn-kol-legeringar med så hög kolhalt (i allmänhet 3,5–4,5 procent) att de inte är smidbara (t.ex. gjutjärn, segjärn, råjärn, tackjärn) |
| anmärkning: |
I äldre tider kallade man även smidbara järn-kol-legeringar (kolhalten mindre än 2 procent) för järn. En smidbar järn-kol-legering är idag definitionsmässigt stål. |
| källa: | Jernkontoret: Ordlista | 1995 |
