molekyl som har fästs i en yta och används för att påvisa förekomsten av en annan molekyl genom att specifikt binda till den

Fångstsonder kan vara t.ex. antikroppar eller enkelsträngade DNA- eller RNA-sekvenser, och utvecklades först för ELISA-tester. Ibland kopplas en samling sonder till olika ”agn”, som möjliggör många samtidiga tester av ett prov. I dag används termen huvudsakligen för nukleinsyrasonder. Likartad metodik används också utan koppling till en fast yta exempelvis vid proximitetsligering, men frånvaron av koppling till fast yta gör att de då inte kallas fångstsonder. När den ”infångade” molekylen är en nukleinsyra kan denna efter infångandet amplifieras med hjälp av fångstsonden eller annan sond, vilket gör det möjligt att också erhålla större mängder av det infångade materialet, exempelvis för sekvensering.