induktionshärdning
| svensk term: | induktionshärdning |
| definition: |
härdning av järnlegeringar genom att medelst högfrekvensström upphetta föremålen till en temperatur över Ac₃ jämte åtföljande släckning |
| anmärkning: |
Används oftast för endast partiell eller lokal härdning. |
| se även: | |
| engelsk term: | induction hardening |
| tysk term: | Hochfrequenzhärtung |
| källa: | Svecast: Ordlista över inom gjuteritekniken ofta använda metallografiska och metallurgiska benämningar och beteckningar | 1969 |