Har liksom α-järn rymdcentrerad kubisk kristallform och förekommer i rent järn från 1400 °C till smältpunkten. Vid järnets legering med vissa ännen utvidgar sig delta- och alfajärnens existensområden. Vid högre halter av t.ex. Si, P, Cr, W, Mo kan de två områdena gå ihop med varandra så att endast ett α (δ)-område erhålles.