Vedutamåleri är en riktning inom landskapsmåleriet. I regel återges ett landskap eller en stad strängt sakligt och verklighetstroget, varigenom vedutan skiljer sig från den rena landskapsavbildningen. Vedutamåleriet fick under 1600-talet en alltmer bildartad karaktär och nådde under 1700-talet sin höjdpunkt inom den italienska konsten. En särform är s.k. vedute ideale (it. ”idealvedutor”), som visar ett fantasilandskap eller en stadsvy med imaginära byggnader.