En variant av etsning och ett komplement till de koppargrafiska metoderna. Avser att efterlikna måleriets laveringsteknik. Redan under 1600-talet prövades metoden med framgång och en av de konstnärer som under 1700-talet flitigt utnyttjade akvatinten var spanjoren Fransisco Goya.

Förenklat går det till så att tryckplåten överströs med finpulvriserad harts vilket därefter bränns fast i plåten. Härefter graveras den på vanligt sätt. Den effekt detta förfarande ger är en närmast sammetsliknande ton i bilden. En variant av detta är karborundumgravyren, ofta använd i kombination med akvatintan. Karborundumtekniken introducerades av Henri Goetz och användes bl.a. flitigt av Joan Miró som uppskattade dess effekter väldigt mycket.