terrakotta
svensk term: | terrakotta |
definition: |
hårdbränt, i allmänhet oglaserat lergods med rödgul till brun skärv, som ofta innehåller chamotte eller annat magringsmedel |
se även: | |
källa: | Svensk Forms Opinionsnämnd, Torsten Halén & Rune Monö: Svensk Forms Opinionsnämnd Ordbok | 2001 |